Livet

Som Therese i kassan skulle säga, Livet rullar på med punktering och vi vandrar vidare i livet med grus i skorna. Lite så känns de ibland. På grund av en hel del kroppsliga besvär så är väl inte allt som man vill att de ska vara. Vi försöker kämpa på och göra härliga och mysiga saker men när kroppen säger emot är de otroligt svårt. 

Vår kärlek är stark och det finns absolut inga problem i vår relation men det är tungt när kroppen inte mår bra. Det tar på psyket. Det är tråkigt, jobbigt och deprimerande.  

Mina ensamträffar med andra män har stått på paus ett tag då kroppen inte orkar. Känns fel att träffa en ny man ensam och sen säga, nej så kan jag inte ligga eller så kan jag inte göra, speciellt inte med någon ny där man inte är helt trygg och bekväm med den mannen. Otroligt tråkigt tycker vi båda. 

Parträffar försöker vi dock få till ändå eftersom att de inte måste läggas så mycket fokus på bara mig då. Det är lite annat än att bara vara två. Orkar jag inte kan jag pausa och övriga tre kan fortsätta. 

Vi håller tummarna för att de vänder väldigt snart så vi får möjlighet att uppleva en massa mer härligt. 

I kväll ska min man förresten träffa ett nytt par som han bara har träffat på kemifika förut så de ska bli spännande